Välfärden behöver det fria ordet

För cirka ett halvår sedan startade ETC Växjö. Förhoppningarna var stora på ännu en röst och ännu en granskande kraft. Vi var många som visste att det finns många missförhållanden att avslöja i samhället. Nu läggs tidningen ner. Det är ett nederlag för det fria ordet, men också för välfärden och för människorna i Växjö.

Demokratin och välfärden i Småland behöver många röster och inte minst många som granskar makten och missförhållanden i samhället. Från min tid som politiker vet jag att det finns många brister kvar att avslöja och beskriva.

Välfärden har mycket att tjäna på att skattepengarna används just till välfärd istället för till en svällande byråkrati. De som gör jobbet i välfärden måste få en större del av resurserna. Det hjälper inte att satsa en miljard på att få bort köerna i vården om pengarna går till en ökande byråkrati.

Förutsättningen för att lyckas granska hur välfärdspengarna används är både skickliga, professionella journalister och en mångfald i mediebevakningen. Konkurrens behövs för att journalisterna ska gräva djupare.

I Växjö har kommunen startat något de kallar Det fria ordets hus. Det är lätt att tro att det är något fint, men det har blivit en parodi på det fria ordet. Där gäller det fria ordet bara för partier, som finns i kommunfullmäktige.

Det är inte ens det nästan fria ordets hus.

Den kommunala byråkratin fungerar inte som garant för det fria ordet. Till den kommunala byråkratin räknar jag då även de politiker, som blivit en del av den.

För cirka 25 år sedan var jag med om att starta en tredagarstidning i Växjö. 3 dagar hette den. Den levde bara ungefär ett år, om jag minns rätt. Gemensamt för ETC Växjö och 3 dagar var att det statliga presstödet var en viktig del av finansieringen. När jag tänker efter har jag i korta perioder under mitt yrkesliv arbetat på fyra dagstidningar som var beroende av presstöd. Ingen finns kvar.

Staten fungerar inte som en finansiell garant för det fria ordet. Det är risk för att de statliga reglerna för presstöd styr verksamheten. Jag har sett många exempel på det.

Vad ska vi nu göra för att värna det fria ordet och som en följd av detta välfärden och demokratin?

Först och främst måste vi vara beredda att på något sätt betala för bra journalistik. Vi har blivit bortskämda med att kunna läsa allting, bra och dålig journalistik, mer eller mindre gratis på internet. Bra journalistik kan inte fungera utan pengar på lång sikt.

Det fria ordet kräver inte nödvändigtvis ett hus eller tidningar på papper. Det är tankarna och idéerna som behöver vara friare än i det fyrkantiga samhälle vi lever i. Internet kan vara trollfabriker, där påhittade nyheter sprids. Det kan också vara en katedral för humanism och mänskliga rättigheter.

Jag är övertygad om att vi behöver en folkrörelse för det fria ordet. Vi kan inte förlita sig på att någon annan ska värna vårt fria ord.

Det har funnits en grupp engagerade människor, som har varit med och stöttat starten av ETC Växjö. Jag hoppas nu att den gruppen lever vidare och växer. Jag har talat med många, även utanför denna grupp, som är engagerade i att värna mångfald och olikheter i Växjö.

Jag hoppas verkligen att civilsamhället i Växjö förmår att samla sina krafter för att göra en ny satsning på det fria ordet. Det riktigt fria ordet som inte är beroende av varken stat eller kommun, utan bara av människor som vill något.

Lars Edqvist

Före detta journalist och politiker

Stoppa byråkratiseringen

– satsa på riktig välfärd

Låt läkare och sjuksköterskor ägna mer tid åt patienterna. Låt lärarna koncentrera sig på eleverna. Låt poliserna ta fast brottslingar.

Utvecklingen i offentlig sektor går i motsatt riktning. Allt fler byråkrater anställs.  Istället för att avlasta sjukvårdspersonal, lärare och poliser förser byråkraterna dem med fler blanketter att fylla i.

Aktuell yrkesstatistik från Statiska centralbyrån, SCB, visar att en allt större del av våra skatter går till fler chefer och byråkrater.

Från 2001 till 2013 har antalet chefer i offentlig sektor ökat med 49 procent. Antalet administratörer, ekonomer, personaltjänstemän och marknadsförare har ökat med 50 procent under samma period.

Däremot har antalet lärare minskat med 17 procent. Antalet barnmorskor och sjuksköterskor med särskild kompetens har minskat med 4 procent.

Det spelar inte så stor roll om skatten höjs eller sänks eller hur stora vinster välfärdsföretagen gör. Det stora slöseriet med våra skattepengar är onödig byråkrati.

Det kan tyckas förvånande att inga partier driver den frågan. Jag tycker mig se tecken på att många politiker har blivit en del av byråkratin. De är yrkespolitiker som ofta låter som byråkrater. De har också väldigt lätt för att köpa byråkraternas argument.

Allt, även det vi är helt säkra på, ska dokumenteras. Det ska finnas siffror på allt, även sådant som inte kan siffersättas. I kvalitetskontrollens heliga namn törs ingen lita på sin egen kunskap och erfarenhet. Det som inte går att mäta görs inte.

Undantag från politikernas byråkratisering finns. Londons borgmästare Ken Livingstone lär ha förklarat den nya långsamheten i offentlig sektor med alltfler ängsliga byråkrater. Jag har sett tecken på det i Växjö också.

En siffra jag har hört är att läkare i Kronoberg ägnar 20 procent av sin tid tillsammans med patienterna. Det lär vara lite bättre än riksgenomsnittet på 19 procent. Sedan har jag förstått att ungefär ytterligare 40 procent av tiden ägnas åt patientrelaterat arbete. De övriga 40 procenten ägnas åt organisationen. Där verkar det finnas välfärdsresurser att hämta.

Ett visst mått av administration behövs självklart för att bringa ordning och reda i all verksamhet. Men när antalet chefer och administratörer växer på den verkliga välfärdens bekostnad är det dags att säga ifrån.

Professorn i statsvetenskap Patrik Hall påpekade förtjänstfullt i Dagens Nyheter häromdagen att det inte hjälper hur många miljoner regeringen avsätter till goda ändamål om de slukas av fler chefer och administratörer.

– Allt fler styr och kontrollerar och allt färre gör jobbet, konstaterar han.

År 1957 kom den satiriska boken Parkinsons lag. Boken handlar om byråkratins inneboende växtkraft. Den tycks bli allt mer relevant. Jag vill uppmana politikerna i Kronoberg att gå till biblioteket och låna den för att läsa och lära.

Finns det något parti i Växjö eller Kronoberg som är beredda att bryta med Parkisons lag och satsa på den verkliga välfärden istället för byråkratin?

De flesta föredrar säkert fler barnmorskor, läkare, lärare och poliser framför fler chefer och marknadsförare. Det parti som satsar på verklig välfärd borde kunna få röster.

Lars Edqvist

före detta kommunpolitiker

Satsa på ett riktigt skrytbygge i Araby

Ett kommunhus placerat i Araby som går att skryta om på riktigt borde väl kunna vara ett alternativ till stadshuset som nu planeras vid järnvägen i Växjö.

Räkna på det och vänta med beslutet till efter kommunvalet.

Jag har svårt att uppröras över det så kallade stadshus som den blågröna majoriteten vill bygga. Det behövs ett nytt större stationshus för ett växande Växjö. Det behövs ett mindre, men mer yteffektivt och energisnålt kommunhus.

Att bygga om det nuvarande kommunhuset till lägenheter kommer också att leda till ett mer levande centrum. Fler kommer göra inköp, äta och fika i centrum – åtminstone om gågatorna görs bilfria.

De svepande och populistiska argument som används mot glashuset vid järnvägen imponerar inte på mig. Om förslaget är snyggt eller fult kan råda skilda meningar om. Att hela tiden hänvisa till investeringskostnaden istället för årshyran imponerar inte heller.

Allra minst imponerar det odefinierade tillmälet skrytbygge. Det vore väl fint att ha ett kommunhus som vi alla kan skryta om därför att det är Europas grönaste kommunhus. Ju mer vi har anledning att skryta om vårt kommunhus desto bättre.

Varför stanna vid att skryta med att huset är energisnålt?

Genom att istället bygga ett nytt kommunhus i Araby går det sannolikt att sänka kostnaden. Jag har förstått att det är dyrt att bygga på trånga tomter i centrum. Ett nytt kommunhus i Araby skulle fortfarande kunna vara lika energisnålt som det som planeras i centrum.

Låt oss kunna skryta om en energisnål byggnad till lågt pris, som leder till en låg årskostnad!

Framför allt skulle ett nytt kommunhus i Araby kunna bli en storslagen insats för integrationen i Växjö. En stor arbetsplats skulle drastiskt ändra på områdets karaktär. Det vore givande för de som arbetar i kommunhuset att få chansen att möta invånarna i Araby, att se en annan verklighet än den de är vana vid.

Med ett nytt kommunhus i Araby skulle stadsdel kunna förändras från ett område med många misslyckade integrationsprojekt till en central stadsdel med både jobb och bostäder och mångfald på alla plan. Bygg också bostadsrätter som gör Arabyområdet attraktivt för fler människor att bo i.

Låt oss göra Araby till ett område vi kan skryta om!

Ett argument som framförts för läget vid järnvägen är att det är centralt och bra att besöka. Det tar dock bara drygt 20 minuter att gå från stationen till Araby och fem minuter med buss. För alla som envisas med att åka bil är tillgängligheten högre i Araby än vid järnvägen.

Jag har noga följt debatten om kommunhuset och noterat att det inte bara är de sedvanliga gnällspikarna som är skeptiska till ett kommunhus vid järnvägen. Att ytterligare utreda frågan är ett sätt att visa respekt för skeptikerna och minska politikerföraktet.

Kolla förutsättningarna för att bygga i Araby istället. Kolla om det finns något företag som vill köpa kommunhuset och bygga om det till lägenheter. Kolla förutsättningarna för att kunna kombinera en ny järnvägsstation med att bygga ännu fler bostäder på stationsområdet.

Normalt är jag inte så förtjust i den kommunala långsamheten, men här har vi en fråga som skulle kunna tjäna på att utredas ytterligare. Vänta med beslutet till efter kommunvalet om tio månader.

Låt oss också kunna skryta om demokratin i Växjö!

Lars Edqvist

Före detta politiker för Miljöpartiet

Vi måste ta tag i problemen med män

Plötsligt har det kommit en rad avslöjanden om våld och sexuellt ofredande mot kvinnor. Vissa gör det till en fråga om invandring.

I själva verket är det mer en fråga om att män med olika bakgrund uppför sig illa. Detta är ett problem som vi måste diskutera mer. Vi måste sätta stopp för män som inte vill uppföra sig.

Köln och Kalmar är exempel på städer där män har uppfört sig illa i grupp. Där tycks det inledningsvis ha tystats ner av grumliga skäl. Nu vädrar de främlingsfientliga morgonluft och vill ha det till att övergrepp mot kvinnor är något som alltid hänger ihop med flyktingar.

Så långt är jag med på det att män som flyttar till Sverige tydligt måste upplysas om att i Sverige ska män och kvinnor vara jämlika. Alla former av hot, övergrepp, trakasserier och våld mot kvinnor är väldigt förbjudet här. Nolltolerans gäller.

Det är helt uppenbart att svenskfödda män är en stor del av problemet. Det är självklart inte någon ursäkt för utländska män som bär sig illa åt.

De senaste dagarna har medierna innehållit många vittnesbörd från kvinnor om hur sextrakasserier är en del av deras vardag. Även svenskfödda män ägnar sig åt det.

Många kvinnor utsätts för näthat. Det kan vara allt från hot om våldtäkt eller mord till att sprida falska citat från kvinnliga politiker. Det är inte nätets fel utan männens.

Många män missköter sig i svenska badhus. Lösningen ska inte vara att skilja män och kvinnor utan att portförbjuda de män som ägnar sig åt sexuella trakasserier.

De främlingsfientliga talar gärna om invandrares kriminalitet. Och, ja visst, invandrare är överrepresenterade på svenska fängelser. En förklaring, men ingen ursäkt, är att det har varit lättare att komma in på den kriminella banan än i arbetslivet.

Ett större problem är dock brottsligheten hos män. Ur Kriminalvårdens statistik framgår att 89 procent av deras klienter är män.  81 procent av klienterna i kriminalvården kommer från Sverige, 4 procent från övriga Norden, 4 procent från övriga EU och 11 procent från övriga världen.

Den genomsnittlige klienten i kriminalvården är en 36-årig man utan gymnasieutbildning och arbete.

De senaste dagarnas avslöjanden visar att den kan finnas ett mörkertal när de gäller mäns brottslighet eftersom inte alla övergrepp anmäls.

Ordet naivitet har ofta använts i flyktingdebatten. Jag anser att vi har varit för naiva när det gäller vad män ställer till med. Vi politiker måste bli mycket tydligare med att vi alla övergrepp, hot och våld är förbjudna och ska anmälas direkt. Alla vi män som ser kvinnor som jämlika måste tydligare visa vårt förakt mot de män som tror sig vara förmer än kvinnor.

Alla män inte är idioter, men testosteronet bidrar till att män gör idiotiska saker. Vi män måste lära varandra mer om hur vi ska hantera våra hormoner.

Vad kan stoppa mäns trakasserier mot kvinnor? Att låta alla män visa id-kort för att komma in på krogar och badhus eller använda datorer är ingen bra lösning.

En konkret åtgärd är utbildning av pojkar och män. Sådan utbildning finns, men måste uppenbarligen bli bättre. I alla sammanhang måste vi göra det tydligt att nolltolerans gäller för övergrepp i både ord och handling.

Både svenskfödda och invandrade pojkar och män måste lära sig att veta hut!

Lars Edqvist