Hårdare
tag behövs – men vänner viktigare
Det
talas mycket om hårdare tag mot kriminella gäng just nu. Det behövs, men hårda
tag och fler poliser räcker inte.
Klyftorna
i samhället måste minska. Vi måste alla vara med och bli vänner med nya
människor.
Hårdare tag behövs mot alla som ägnar sig
skjutningar, våldtäkter, rån, eldning av bilar och förläggningar, stenkastning,
angrepp mot poliser och annan blåljuspersonal. De idioter som håller på med
sådant måste låsas in snabbt och länge. Gangstergängen måste avväpnas.
Debatten om dessa har dock blivit lite ensidigt
inriktad på hårda tag. Men se på USA. Där är det stenhårda tag som gäller, och
det visar sig att det inte fungerar. Trots dödsstraff och många och långa
fängelsestraff är brottsligheten hög. Återfallen i kriminalitet för dem som
kommer ut från fängelserna är så hög som 80 procent.
I Kanada är situationen mycket bättre. Där
är de sociala klyftorna är mindre än i USA.
För att få bukt med de kriminella gängen i
Sverige räcker det inte att förstärka polisen med militärer. Det riskerar att
ytterligare trappa upp utanförskapet i områden som Araby.
Att vi behöver förbättra integrationen och
minska klyftorna är lätt att säga, men svårare att genomföra. En sak är klar.
Handling är effektivare än byråkratiska planer.
Att satsa på kommunala integrationsprojekt
kan ge jobb åt byråkrater, men har hittills inte haft jättestor effekt på
utanförskapet. Att säga att vi ska ha blandade upplåtelseformer för bostäderna
i området är rätt tänkt, men ger ingen effekt om det inte genomförs i
praktiken.
Att satsa mer resurser på exempelvis
Centrumskolan är däremot en självklarhet om vi ska förebygga problem.
Det minsta vi skulle kunna begära är att
kommunen lokaliserar verksamheter till Araby.
Att åtgärda problem måste få kosta, både i
form av totalt mer resurser och verkliga åtgärder istället för byråkrati. De
som vill ha saker gjorda, men skriker högt när det hör ordet skatt, måste vara
beredda att skära i byråkratin.
Framför allt måste vi alla vara beredda
att rannsaka oss själva och tänka nytt. Alla som anställer folk behöver fundera
mer på vilka kvalifikationer som är viktiga och inte bara satsa på folk som de
känner sedan tidigare.
Självklart vill vi att de som kommer hit
ska lära sig svenska, men många av oss svenskar talar allt mer engelska i
vardagen. Så just svenska språket kanske inte är så viktigt för att klara att
arbeta. Eller?
På 1960-talet arbetade jag i en fabrik med
80 procent invandrad personal. De lärde sig blixtsnabbt svenska på jobbet och
blev vänner med de 20 procenten infödda svenskar. Vi jobbade bra ihop.
Våga ta till vara nyinflyttades kunskap!
Framför allt måste vi ge ett större ansvar
och mer resurser till civilsamhället. Det är när vi vanliga svenskar lär känna
vanliga invandrare på jobbet och fritiden som det händer något – inte på grund
av vackra ord från politiker och byråkrater.
Både de som kommer hit och vi som bott här
länge måste sluta isolera oss. Det är lättare för nyanlända med oacceptabla
värderingar och kriminellt beteende att förstå vad som gäller i Sverige om reglerna
förmedlas av vänner än av poliser och byråkrater.
Låt oss alla skaffa oss fler vänner, som
inte är precis som vi. Låt oss träffas i föreningslivet.
Lars
Edqvist