Den inte helt sanna berättelsen 

om Karl-Oskar, Kristina och Jimmie

Karl-Oskar, Kristina och deras tre barn stiger av tåget i Buffalo. På perrongen möts de av en arg man som kallar sig Jimmie. Han skriker:

”Swedes go home. There is no space for you here.”

Karl-Oskar, Kristina och barnen förstår inte vad han säger. De har färdats i månader över Atlanten på ett trångt fartyg och sedan åkt tåg från New York till Buffalo, men ännu inte lärt sig engelska. De har sällskap av en annan svensk som har bott i USA i flera år. Han säger:

”Bry er inte om honom. Han hittar på en massa lögner om invandring, men representerar inte amerikanerna”.

Karl-Oskar, Kristina och barnen bestämmer sig för att inte bry sig om Jimmie. Redan när de kom till Ellis Island utanför New York hade de stött på gränsvakterna Anna, Ebba och Anders, som ville att de skulle åka tillbaka till Småland.

Familjen Nilsson fortsätter med båt över de stora sjöarna och sedan till fots genom skogarna tills de kommer till ett nästan obebott område vid St Croix River. Det ser ut som hemma i Småland och där slår de sig ner.

Karl-Oskar är både händig och arbetsam. Den första tiden bor familjen i en provisorisk koja medan grannarna hjälper honom att timra ett rejält bostadshus. En natt alldeles innan familjen ska flytta in brinner det nya bostadshuset ner till grunden.

Det blir aldrig utrett vilka som har tänt på huset, men ryktet säger att det är det så kallade järnrörsgänget som bränner ner husen för invandrare.

”Varför gör de på detta viset?” undrar Karl-Oskar.

”Jag har hört att järnrörsgänget tycker att invandring är oamerikansk”, säger grannen Danjel.

Men Karl-Oskar ger sig inte. Han börjar timra ett nytt hus.

Något senare kommer Karl-Oskars bror Robert till Kaliforniens guldfält. Hans dröm är att hitta så mycket guld att han aldrig behöver arbeta mer.

Där möter han åter Anna och Ebba, som nu blivit guldgrävarnas talespersoner. De har verkligen lyckats att hitta guld. Inte så mycket att de aldrig behöver jobba mer för de vill hela tiden ha mer och mer av allt.

”Vi är ledsna Robert, men vi klarar inte att låta dig också gräva guld här. Problemen är så stora. Skatten på drivmedel har höjts med en cent och bidragen för oss som har städhjälp hotas. Vi behöver mer tillväxt och då kan vi inte ta emot fler människor österifrån”, säger de lite vagt.

Robert tycker att Anna och Ebba är trevliga, mycket trevligare än både Jimmie och järnrörsgänget. Men han blir ändå besviken.

”Det här ska ju vara landet för de fria och modiga. Då borde de tåla lite konkurrens och visa lite mer medkänsla”, tänker han.

Lars Edqvist

Miljöpartiet

Fotnot: Den inte helt sanna historien är inspirerad av Vilhelm Mobergs utvandrarserie och av dagens verklighet.

Gör centrum till ett stort smultronställe

Frågan om att utveckla Växjö centrum är större än parkeringar och enkelriktningar. Det behövs nya idéer som kan göra Växjö centrum till ett tillgängligt smultronställe för alla.

En sak borde vi kunna enas om: det är fler människor och mer aktiviteter som gör staden mer attraktiv. Inte mer dieselavgaser.

På en uteservering i Växjö centrum: Vi äter lunch. På gatan bredvid oss stannar en stor lastbil. Den står på tomgång en bra stund. Smaken av maten blandas med doften av diesel.

På en uteservering i tyska Freiburg: Vi sitter i timmar och fikar på ett tyst och trevligt torg i centrum. Vi hör en spårvagn ett kvarter bort, men hör och ser inga bilar. Många människor rör sig däremot mellan uteserveringar och butiker. 

Vi har en del att lära av levande stadskärnor i Tyskland. Det finns modern teknik med digitalt reglerade hinder som kan se till att rätt bilar släpps på rätt tid. Färdtjänstbilar släpps alltid igenom. Lastbilar släpps fram på morgonen. Privatbilar utan tillstånd släpps aldrig in på gågatorna.

Det finns all anledning att var optimist när det gäller utvecklingen i Växjö centrum.

Inom några år kommer många fler bo i Växjö centrum. Både på stationsområdet och i det gamla kommunhuset. Det kommer att bidra till att skapa en lokal marknad både för dagligvaror och restauranger. Med fler bostäder i centrum blir vi fler människor som träffas, äter, dricker och köper vårt dagliga bröd här.

Redan nu ligger Växjö centrum i topp när det gäller ekologisk gastronomi. Inga andra städer utanför storstäderna kan erbjuda sådan kvalitet och så hög andel kravmärkta restauranger. Ryktet kommer att sprida sig och folk kommer att resa allt längre för matupplevelser i Växjö.

Ett annat gott tecken är att det i centrum uppstår nya butiker, som inte är en del av de stora kedjorna som finns i hela Europa. Butiker med ett nytt unikt utbud borde locka fler än det som finns överallt.

Ett framgångsrikt och levande centrum kräver tillgänglighet för alla. Och tillgänglighet är inte samma sak som fler och fler bilar i centrum. Var och en måste förstå att när vi relativt snart är 100 000 invånare är det fysiskt omöjligt att alla ska ta sin bil och parkera den på Teatertorget.

Busstrafiken i Växjö har blivit mycket bättre, men det finns fortfarande utrymme att utveckla den mer.

Tillgängligheten för både cyklister och rullstolsförare får inte hindras av gåtfulla och meningslösa nivåskillnader.

Stråken från de stora och nära parkeringarna bakom polishuset och vid Norrtull mot centrum måste bli både tydligare och trevligare för att det ska bli lättare för bilburna att shoppa i centrum. Det kanske ska finnas varuvagnar vid centrumparkeringarna för att underlätta för bilburna att handla?

Växjö ska vara Europas grönaste stad även i centrum. Det bör synas. Stråken till och inom centrum får gärna bli grönare. Det borde finnas utrymme för information och aktiviteter med anknytning vårt miljöarbete.

Låt oss skapa en Miljöpark, till exempel vid Vattentorget, där vi visar vad vi vill med Europas grönaste stad.

I förra valrörelsen hade vi i Miljöpartiet en pallkrageodling med bland annat smultron vid vår valstuga. Under nästan hela sommaren kunde alla som ville äta smultron på Storgatan. Det var uppskattat och skadegörelsen var noll. Med hjälp av odlingar i pallkragar skulle vi kunna göra Storgatan till ett långt doftande smultronställe varje sommar.

Det finns många nya idéer om hur vi kan göra Växjö centrum tillgängligt och trivsamt för Växjöbor och besökare. Låt oss inte att fastna i en begränsande debatt om enkelriktningar och parkeringsplatser. Istället bör vi se möjligheterna att locka fler människor till centrum med hjälp av kreativitet och nytänkande.

Lars Edqvist

Miljöpartiet