Den inte helt sanna berättelsen 

om Karl-Oskar, Kristina och Jimmie

Karl-Oskar, Kristina och deras tre barn stiger av tåget i Buffalo. På perrongen möts de av en arg man som kallar sig Jimmie. Han skriker:

”Swedes go home. There is no space for you here.”

Karl-Oskar, Kristina och barnen förstår inte vad han säger. De har färdats i månader över Atlanten på ett trångt fartyg och sedan åkt tåg från New York till Buffalo, men ännu inte lärt sig engelska. De har sällskap av en annan svensk som har bott i USA i flera år. Han säger:

”Bry er inte om honom. Han hittar på en massa lögner om invandring, men representerar inte amerikanerna”.

Karl-Oskar, Kristina och barnen bestämmer sig för att inte bry sig om Jimmie. Redan när de kom till Ellis Island utanför New York hade de stött på gränsvakterna Anna, Ebba och Anders, som ville att de skulle åka tillbaka till Småland.

Familjen Nilsson fortsätter med båt över de stora sjöarna och sedan till fots genom skogarna tills de kommer till ett nästan obebott område vid St Croix River. Det ser ut som hemma i Småland och där slår de sig ner.

Karl-Oskar är både händig och arbetsam. Den första tiden bor familjen i en provisorisk koja medan grannarna hjälper honom att timra ett rejält bostadshus. En natt alldeles innan familjen ska flytta in brinner det nya bostadshuset ner till grunden.

Det blir aldrig utrett vilka som har tänt på huset, men ryktet säger att det är det så kallade järnrörsgänget som bränner ner husen för invandrare.

”Varför gör de på detta viset?” undrar Karl-Oskar.

”Jag har hört att järnrörsgänget tycker att invandring är oamerikansk”, säger grannen Danjel.

Men Karl-Oskar ger sig inte. Han börjar timra ett nytt hus.

Något senare kommer Karl-Oskars bror Robert till Kaliforniens guldfält. Hans dröm är att hitta så mycket guld att han aldrig behöver arbeta mer.

Där möter han åter Anna och Ebba, som nu blivit guldgrävarnas talespersoner. De har verkligen lyckats att hitta guld. Inte så mycket att de aldrig behöver jobba mer för de vill hela tiden ha mer och mer av allt.

”Vi är ledsna Robert, men vi klarar inte att låta dig också gräva guld här. Problemen är så stora. Skatten på drivmedel har höjts med en cent och bidragen för oss som har städhjälp hotas. Vi behöver mer tillväxt och då kan vi inte ta emot fler människor österifrån”, säger de lite vagt.

Robert tycker att Anna och Ebba är trevliga, mycket trevligare än både Jimmie och järnrörsgänget. Men han blir ändå besviken.

”Det här ska ju vara landet för de fria och modiga. Då borde de tåla lite konkurrens och visa lite mer medkänsla”, tänker han.

Lars Edqvist

Miljöpartiet

Fotnot: Den inte helt sanna historien är inspirerad av Vilhelm Mobergs utvandrarserie och av dagens verklighet.

Gör centrum till ett stort smultronställe

Frågan om att utveckla Växjö centrum är större än parkeringar och enkelriktningar. Det behövs nya idéer som kan göra Växjö centrum till ett tillgängligt smultronställe för alla.

En sak borde vi kunna enas om: det är fler människor och mer aktiviteter som gör staden mer attraktiv. Inte mer dieselavgaser.

På en uteservering i Växjö centrum: Vi äter lunch. På gatan bredvid oss stannar en stor lastbil. Den står på tomgång en bra stund. Smaken av maten blandas med doften av diesel.

På en uteservering i tyska Freiburg: Vi sitter i timmar och fikar på ett tyst och trevligt torg i centrum. Vi hör en spårvagn ett kvarter bort, men hör och ser inga bilar. Många människor rör sig däremot mellan uteserveringar och butiker. 

Vi har en del att lära av levande stadskärnor i Tyskland. Det finns modern teknik med digitalt reglerade hinder som kan se till att rätt bilar släpps på rätt tid. Färdtjänstbilar släpps alltid igenom. Lastbilar släpps fram på morgonen. Privatbilar utan tillstånd släpps aldrig in på gågatorna.

Det finns all anledning att var optimist när det gäller utvecklingen i Växjö centrum.

Inom några år kommer många fler bo i Växjö centrum. Både på stationsområdet och i det gamla kommunhuset. Det kommer att bidra till att skapa en lokal marknad både för dagligvaror och restauranger. Med fler bostäder i centrum blir vi fler människor som träffas, äter, dricker och köper vårt dagliga bröd här.

Redan nu ligger Växjö centrum i topp när det gäller ekologisk gastronomi. Inga andra städer utanför storstäderna kan erbjuda sådan kvalitet och så hög andel kravmärkta restauranger. Ryktet kommer att sprida sig och folk kommer att resa allt längre för matupplevelser i Växjö.

Ett annat gott tecken är att det i centrum uppstår nya butiker, som inte är en del av de stora kedjorna som finns i hela Europa. Butiker med ett nytt unikt utbud borde locka fler än det som finns överallt.

Ett framgångsrikt och levande centrum kräver tillgänglighet för alla. Och tillgänglighet är inte samma sak som fler och fler bilar i centrum. Var och en måste förstå att när vi relativt snart är 100 000 invånare är det fysiskt omöjligt att alla ska ta sin bil och parkera den på Teatertorget.

Busstrafiken i Växjö har blivit mycket bättre, men det finns fortfarande utrymme att utveckla den mer.

Tillgängligheten för både cyklister och rullstolsförare får inte hindras av gåtfulla och meningslösa nivåskillnader.

Stråken från de stora och nära parkeringarna bakom polishuset och vid Norrtull mot centrum måste bli både tydligare och trevligare för att det ska bli lättare för bilburna att shoppa i centrum. Det kanske ska finnas varuvagnar vid centrumparkeringarna för att underlätta för bilburna att handla?

Växjö ska vara Europas grönaste stad även i centrum. Det bör synas. Stråken till och inom centrum får gärna bli grönare. Det borde finnas utrymme för information och aktiviteter med anknytning vårt miljöarbete.

Låt oss skapa en Miljöpark, till exempel vid Vattentorget, där vi visar vad vi vill med Europas grönaste stad.

I förra valrörelsen hade vi i Miljöpartiet en pallkrageodling med bland annat smultron vid vår valstuga. Under nästan hela sommaren kunde alla som ville äta smultron på Storgatan. Det var uppskattat och skadegörelsen var noll. Med hjälp av odlingar i pallkragar skulle vi kunna göra Storgatan till ett långt doftande smultronställe varje sommar.

Det finns många nya idéer om hur vi kan göra Växjö centrum tillgängligt och trivsamt för Växjöbor och besökare. Låt oss inte att fastna i en begränsande debatt om enkelriktningar och parkeringsplatser. Istället bör vi se möjligheterna att locka fler människor till centrum med hjälp av kreativitet och nytänkande.

Lars Edqvist

Miljöpartiet

Skapa Araby akademi

I decennier har vi I Sverige och Växjö försökt föra en integrationspolitik. Och misslyckats. Vi tror att vi istället ska föra en sammanhållningspolitik. En politik som, istället för att försöka integrera vissa grupper, syftar till att människor och samhället håller samman. Det är inte något som kan åstadkommas uppifrån av stat, kommun och politiker.  Kraften och initiativen måste komma från människorna själva.

Detta gäller inte minst de områden i Sverige och Växjö där behovet är störst, de områden som brukar kallas utanförskapsområden. Vi har studerat områden i Sverige där man lyckats vända utvecklingen. Det som dessa områden har gemensamt är insikten att för att komma på de bästa idéerna och genomföra dem på bästa sätt behövs att lokalsamhället engageras.

Därför vill vi skapa Araby akademi för att privatpersoner, föreningar och företag ska kunna samarbeta med kommunen för att vara med och bryta segregationen och skapa en ny gemenskap.

Inspirationen till Araby akademi kommer från Fisksätra i Nacka. Där skapades för snart tio år sedan Fisksätraakademin i en förort som var präglad av problem, som inte hade kunnat lösas av kommunen. Avsikten var att skapa en bred uppslutning för att förändra Fisksätra till en ort, där engagerade människor trivs tillsammans, har jobb och är en del av samhället. På så sätt skapas en positiv bild av Fisksätra och fler vill bo där.

Fisksätra har under tio år ändrat skepnad och en rad roliga idéer har genomförts i samarbete. Här finns Guds hus som är en plats för både kristna och muslimer. Mellan moskén och den kristna kyrkan finns ett mellanrum där imamen, prästen och deras församlingar fikar tillsammans.

Stat och kommun har en roll att fylla, att se till att samhällsservicen fungerar. I Fisksätra sjönk brottsligheten med mer än hälften när man öppnade en lokal polisstation. Poliser som lärde känna människor, och inte minst ungdomar, i området. Poliser som man kunde ha förtroende för och som fick veta vad som hände. De kunde se till att ungdomar som var fel ute kunde hamna rätt.

Ett annat exempel är Fisksätra bibliotek, ett litet lokalbibliotek som fått priser och utmärkelser helt enkelt genom att anpassa sig efter det som människor i området behöver.

Studier visar att Fisksätra har förvandlats från en utsatt förort till ett fungerande lokalsamhälle, där brottsligheten sjunkit, tryggheten och den sociala sammanhållningen ökat och, inte minst, har invånarnas känsla för och stolthet över sitt område ökat markant.  

Ett annat exempel är kulturgaraget i Orrholmen, ett område med stora grå hus i Karlstad. Det ligger nära centrum och nära Vänern men drogs under många år med dåligt rykte. Folk i närliggande stadsdelar vågade knappt gå dit.

Under området låg ett jättestort garage, över 20 000 kvadratmeter, som under många år var ett tillhåll för allehanda brottslighet. Då fick någon idén att skapa om Orrholmsgaraget till en jättestor kulturverkstad. Bilarna är kvar. Däremellan ägnar sig invånarna i Orrholmen åt musik, teater, bildkonst, poesi och mycket annat.

Gemensamt för aktiviteterna är att de har tillkommit på initiativ av invånarna själva och oftast utförts av dem. Ett roligt exempel är att invånarna fick komponera musik, som numera spelas i ett högtalarsystem dygnet runt mellan bilarna. Det var året då skadegörelsen gick ner från 100 000 till 0.

Nu har Orrholmen blivit ett attraktivt område där många vill bo.

Nu vill vi starta Araby akademi. Där vill vi skapa en gemensam arena och mötespunkt för alla de organisationer, företag och samhällsorgan som verkar i Araby. Ett forum som kan skapa visioner och färdvägar för samhällsutvecklingen, som kan uttrycka de behov som finns och inte minst visa att Araby är det nya Småland, en plats för initiativkraft, framåtanda och envishet.

Lennart Adell Kind (fp)

Gruppledare Folkpartiet Liberalerna Växjö

Lars Edqvist (mp)

Ordförande Integrations- och mångfaldsberedningen

Låt Växjö bli ett centrum för att utveckla stadsodling

Stadsodling är ett bra sätt att förse oss med obesprutade matvaror utan långa transporter. Det bidrar till att göra stadskärnor mer levande och attraktiva. Det gemensamma arbetet med odlingen för människor samman. Därför håller stadsodling på att bli en rörelse i hela världen.

Matlandshuvudstaden Växjö kan bli ett centrum för den svenska utvecklingen av stadsodling.

Kreuzberg, Berlin: På vad som ser ut som en rivningstomt har en odlingsoas och träffpunkt vuxit fram. Förutom att köpa grönsaker och odlingsböcker går det också att äta vegetariska rätter på odlingens restaurang. Det går också att köpa ett glas champagne för att fira en god skörd.

Cienfuegos, Kuba: Ett gäng gamlingar odlar entusiastiskt en jordplätt i ett bostadsområde. Varje rad slutar med några tagetesplantor för att hålla insekterna borta utan kemikalier. Stadsodlingarna förser alla Kubas städer med ekologisk mat och räddade befolkningen från svält när Sovjetunionen bröt samman.

Agyia Napa, Cypern: Mitt i centrum på den lilla turistorten har en rivningstomt förvandlats till en åker full med meloner. Varma turister tittar lystet och någon stjäl en melon för att svalka sig.

Freiburg, Tyskland: I parken runt stadens gamla teater odlas många olika grönsaker, men inte så många att det kan bli någon försäljning. Kanske är det skådespelarna som odlar för husbehov.

Ekobacken, Växjö: En grupp duktiga trädgårdsarbetare sliter i sitt anletes svett med att odla kravmärkta grönsaker, som sedan ska säljas på några av stadens restauranger och i några butiker. Ovanför odlingarna står en kock och bjuder personalen från ett företag på delikatesser från backen.

Stadsodlingar kan se ut på många olika sätt. Gemensamt är att intresset bara ökar och att det finns goda skäl att satsa ännu mer på att odla inne i staden. Några av dessa skäl:

• Efterfrågan på obesprutade livsmedel ökar kraftigt.

• Fler vill äta mat som vuxit nära och sluppit vara ute på långresor innan den kan ätas.

• Odling är en bra aktivitet att ägna sig åt tillsamman. Att gräva, kratta och vattna tillsammans bidrar till gemenskapen oavsett vilken del av världen man är född i.

• Det finns ett pedagogiskt behov att i städerna visa barn och ungdomar var maten egentligen kommer ifrån och hur det går till att odla. Botaniska köksträdgårdar kan dessutom bli turistattraktioner.

• De allra flesta tycks gilla grönska bättre än betong. Att se livet spira mitt inne i staden bidrar till trivseln.

I matlandshuvudstaden Växjö finns all anledning att satsa lite hårdare på att utveckla odlingarna i staden. Ekobacken kan utvecklas med till exempel ett café. Bostadsområden kan bli mer attraktiva om hyresgästerna odlar tillsammans.

Genom engagemanget i Ekobacken har grunden lagts för att göra Växjö till ett nationellt och kanske också ett europeiskt centrum för stadsodling.

Därför har Miljöresurs Linné med stöd av Växjö kommun tagit initiativet till att arrangera en konferens om stadsodling i samband med Mat 2015 i september.

Vi vill att det ska synas att Växjö är huvudstad i Matlandet. Att odla smultron i pallkragar i centrum kan bidra till att locka fler människor till centrum.

Växjös restauranger är redan nu bäst i Sverige på kravmärkning. Egna stadsodlingar kan bidra till att vi blir bäst i Europa på ekologisk och närodlad restaurangmat. Det skulle kunna locka gastronomer från hela Europa.

Att utveckla pedagogiken kring matens ursprung kan också bli ett sätt att profilera Växjös skolor på ett grönare sätt.

Integrationen kan främjas genom att vi utvecklar nya sätt att fylla meningslösa mellanrum på Växjös bostadsområden. Oavsett om vi kommer från Somalia, Syrien eller Småland kan vi lära av varandra och odla för att laga somaliska sambosas eller göra småländska smörgåsar.

Om vi vill finns bara möjligheter. Med kunskap och kreativitet kan Växjö bli Matlandets huvudstad för alltid.

Lars Edqvist

Ordförande i Miljöresurs Linné.