Välfärden behöver det fria ordet

För cirka ett halvår sedan startade ETC Växjö. Förhoppningarna var stora på ännu en röst och ännu en granskande kraft. Vi var många som visste att det finns många missförhållanden att avslöja i samhället. Nu läggs tidningen ner. Det är ett nederlag för det fria ordet, men också för välfärden och för människorna i Växjö.

Demokratin och välfärden i Småland behöver många röster och inte minst många som granskar makten och missförhållanden i samhället. Från min tid som politiker vet jag att det finns många brister kvar att avslöja och beskriva.

Välfärden har mycket att tjäna på att skattepengarna används just till välfärd istället för till en svällande byråkrati. De som gör jobbet i välfärden måste få en större del av resurserna. Det hjälper inte att satsa en miljard på att få bort köerna i vården om pengarna går till en ökande byråkrati.

Förutsättningen för att lyckas granska hur välfärdspengarna används är både skickliga, professionella journalister och en mångfald i mediebevakningen. Konkurrens behövs för att journalisterna ska gräva djupare.

I Växjö har kommunen startat något de kallar Det fria ordets hus. Det är lätt att tro att det är något fint, men det har blivit en parodi på det fria ordet. Där gäller det fria ordet bara för partier, som finns i kommunfullmäktige.

Det är inte ens det nästan fria ordets hus.

Den kommunala byråkratin fungerar inte som garant för det fria ordet. Till den kommunala byråkratin räknar jag då även de politiker, som blivit en del av den.

För cirka 25 år sedan var jag med om att starta en tredagarstidning i Växjö. 3 dagar hette den. Den levde bara ungefär ett år, om jag minns rätt. Gemensamt för ETC Växjö och 3 dagar var att det statliga presstödet var en viktig del av finansieringen. När jag tänker efter har jag i korta perioder under mitt yrkesliv arbetat på fyra dagstidningar som var beroende av presstöd. Ingen finns kvar.

Staten fungerar inte som en finansiell garant för det fria ordet. Det är risk för att de statliga reglerna för presstöd styr verksamheten. Jag har sett många exempel på det.

Vad ska vi nu göra för att värna det fria ordet och som en följd av detta välfärden och demokratin?

Först och främst måste vi vara beredda att på något sätt betala för bra journalistik. Vi har blivit bortskämda med att kunna läsa allting, bra och dålig journalistik, mer eller mindre gratis på internet. Bra journalistik kan inte fungera utan pengar på lång sikt.

Det fria ordet kräver inte nödvändigtvis ett hus eller tidningar på papper. Det är tankarna och idéerna som behöver vara friare än i det fyrkantiga samhälle vi lever i. Internet kan vara trollfabriker, där påhittade nyheter sprids. Det kan också vara en katedral för humanism och mänskliga rättigheter.

Jag är övertygad om att vi behöver en folkrörelse för det fria ordet. Vi kan inte förlita sig på att någon annan ska värna vårt fria ord.

Det har funnits en grupp engagerade människor, som har varit med och stöttat starten av ETC Växjö. Jag hoppas nu att den gruppen lever vidare och växer. Jag har talat med många, även utanför denna grupp, som är engagerade i att värna mångfald och olikheter i Växjö.

Jag hoppas verkligen att civilsamhället i Växjö förmår att samla sina krafter för att göra en ny satsning på det fria ordet. Det riktigt fria ordet som inte är beroende av varken stat eller kommun, utan bara av människor som vill något.

Lars Edqvist

Före detta journalist och politiker

Stoppa byråkratiseringen

– satsa på riktig välfärd

Låt läkare och sjuksköterskor ägna mer tid åt patienterna. Låt lärarna koncentrera sig på eleverna. Låt poliserna ta fast brottslingar.

Utvecklingen i offentlig sektor går i motsatt riktning. Allt fler byråkrater anställs.  Istället för att avlasta sjukvårdspersonal, lärare och poliser förser byråkraterna dem med fler blanketter att fylla i.

Aktuell yrkesstatistik från Statiska centralbyrån, SCB, visar att en allt större del av våra skatter går till fler chefer och byråkrater.

Från 2001 till 2013 har antalet chefer i offentlig sektor ökat med 49 procent. Antalet administratörer, ekonomer, personaltjänstemän och marknadsförare har ökat med 50 procent under samma period.

Däremot har antalet lärare minskat med 17 procent. Antalet barnmorskor och sjuksköterskor med särskild kompetens har minskat med 4 procent.

Det spelar inte så stor roll om skatten höjs eller sänks eller hur stora vinster välfärdsföretagen gör. Det stora slöseriet med våra skattepengar är onödig byråkrati.

Det kan tyckas förvånande att inga partier driver den frågan. Jag tycker mig se tecken på att många politiker har blivit en del av byråkratin. De är yrkespolitiker som ofta låter som byråkrater. De har också väldigt lätt för att köpa byråkraternas argument.

Allt, även det vi är helt säkra på, ska dokumenteras. Det ska finnas siffror på allt, även sådant som inte kan siffersättas. I kvalitetskontrollens heliga namn törs ingen lita på sin egen kunskap och erfarenhet. Det som inte går att mäta görs inte.

Undantag från politikernas byråkratisering finns. Londons borgmästare Ken Livingstone lär ha förklarat den nya långsamheten i offentlig sektor med alltfler ängsliga byråkrater. Jag har sett tecken på det i Växjö också.

En siffra jag har hört är att läkare i Kronoberg ägnar 20 procent av sin tid tillsammans med patienterna. Det lär vara lite bättre än riksgenomsnittet på 19 procent. Sedan har jag förstått att ungefär ytterligare 40 procent av tiden ägnas åt patientrelaterat arbete. De övriga 40 procenten ägnas åt organisationen. Där verkar det finnas välfärdsresurser att hämta.

Ett visst mått av administration behövs självklart för att bringa ordning och reda i all verksamhet. Men när antalet chefer och administratörer växer på den verkliga välfärdens bekostnad är det dags att säga ifrån.

Professorn i statsvetenskap Patrik Hall påpekade förtjänstfullt i Dagens Nyheter häromdagen att det inte hjälper hur många miljoner regeringen avsätter till goda ändamål om de slukas av fler chefer och administratörer.

– Allt fler styr och kontrollerar och allt färre gör jobbet, konstaterar han.

År 1957 kom den satiriska boken Parkinsons lag. Boken handlar om byråkratins inneboende växtkraft. Den tycks bli allt mer relevant. Jag vill uppmana politikerna i Kronoberg att gå till biblioteket och låna den för att läsa och lära.

Finns det något parti i Växjö eller Kronoberg som är beredda att bryta med Parkisons lag och satsa på den verkliga välfärden istället för byråkratin?

De flesta föredrar säkert fler barnmorskor, läkare, lärare och poliser framför fler chefer och marknadsförare. Det parti som satsar på verklig välfärd borde kunna få röster.

Lars Edqvist

före detta kommunpolitiker