Den inte helt sanna berättelsen 

om Karl-Oskar, Kristina och Jimmie

Karl-Oskar, Kristina och deras tre barn stiger av tåget i Buffalo. På perrongen möts de av en arg man som kallar sig Jimmie. Han skriker:

”Swedes go home. There is no space for you here.”

Karl-Oskar, Kristina och barnen förstår inte vad han säger. De har färdats i månader över Atlanten på ett trångt fartyg och sedan åkt tåg från New York till Buffalo, men ännu inte lärt sig engelska. De har sällskap av en annan svensk som har bott i USA i flera år. Han säger:

”Bry er inte om honom. Han hittar på en massa lögner om invandring, men representerar inte amerikanerna”.

Karl-Oskar, Kristina och barnen bestämmer sig för att inte bry sig om Jimmie. Redan när de kom till Ellis Island utanför New York hade de stött på gränsvakterna Anna, Ebba och Anders, som ville att de skulle åka tillbaka till Småland.

Familjen Nilsson fortsätter med båt över de stora sjöarna och sedan till fots genom skogarna tills de kommer till ett nästan obebott område vid St Croix River. Det ser ut som hemma i Småland och där slår de sig ner.

Karl-Oskar är både händig och arbetsam. Den första tiden bor familjen i en provisorisk koja medan grannarna hjälper honom att timra ett rejält bostadshus. En natt alldeles innan familjen ska flytta in brinner det nya bostadshuset ner till grunden.

Det blir aldrig utrett vilka som har tänt på huset, men ryktet säger att det är det så kallade järnrörsgänget som bränner ner husen för invandrare.

”Varför gör de på detta viset?” undrar Karl-Oskar.

”Jag har hört att järnrörsgänget tycker att invandring är oamerikansk”, säger grannen Danjel.

Men Karl-Oskar ger sig inte. Han börjar timra ett nytt hus.

Något senare kommer Karl-Oskars bror Robert till Kaliforniens guldfält. Hans dröm är att hitta så mycket guld att han aldrig behöver arbeta mer.

Där möter han åter Anna och Ebba, som nu blivit guldgrävarnas talespersoner. De har verkligen lyckats att hitta guld. Inte så mycket att de aldrig behöver jobba mer för de vill hela tiden ha mer och mer av allt.

”Vi är ledsna Robert, men vi klarar inte att låta dig också gräva guld här. Problemen är så stora. Skatten på drivmedel har höjts med en cent och bidragen för oss som har städhjälp hotas. Vi behöver mer tillväxt och då kan vi inte ta emot fler människor österifrån”, säger de lite vagt.

Robert tycker att Anna och Ebba är trevliga, mycket trevligare än både Jimmie och järnrörsgänget. Men han blir ändå besviken.

”Det här ska ju vara landet för de fria och modiga. Då borde de tåla lite konkurrens och visa lite mer medkänsla”, tänker han.

Lars Edqvist

Miljöpartiet

Fotnot: Den inte helt sanna historien är inspirerad av Vilhelm Mobergs utvandrarserie och av dagens verklighet.