Hårdare tag behövs – men vänner viktigare

Det talas mycket om hårdare tag mot kriminella gäng just nu. Det behövs, men hårda tag och fler poliser räcker inte.

Klyftorna i samhället måste minska. Vi måste alla vara med och bli vänner med nya människor.

Hårdare tag behövs mot alla som ägnar sig skjutningar, våldtäkter, rån, eldning av bilar och förläggningar, stenkastning, angrepp mot poliser och annan blåljuspersonal. De idioter som håller på med sådant måste låsas in snabbt och länge. Gangstergängen måste avväpnas.

Debatten om dessa har dock blivit lite ensidigt inriktad på hårda tag. Men se på USA. Där är det stenhårda tag som gäller, och det visar sig att det inte fungerar. Trots dödsstraff och många och långa fängelsestraff är brottsligheten hög. Återfallen i kriminalitet för dem som kommer ut från fängelserna är så hög som 80 procent.

I Kanada är situationen mycket bättre. Där är de sociala klyftorna är mindre än i USA.

För att få bukt med de kriminella gängen i Sverige räcker det inte att förstärka polisen med militärer. Det riskerar att ytterligare trappa upp utanförskapet i områden som Araby.

Att vi behöver förbättra integrationen och minska klyftorna är lätt att säga, men svårare att genomföra. En sak är klar. Handling är effektivare än byråkratiska planer.

Att satsa på kommunala integrationsprojekt kan ge jobb åt byråkrater, men har hittills inte haft jättestor effekt på utanförskapet. Att säga att vi ska ha blandade upplåtelseformer för bostäderna i området är rätt tänkt, men ger ingen effekt om det inte genomförs i praktiken.

Att satsa mer resurser på exempelvis Centrumskolan är däremot en självklarhet om vi ska förebygga problem.

Det minsta vi skulle kunna begära är att kommunen lokaliserar verksamheter till Araby.

Att åtgärda problem måste få kosta, både i form av totalt mer resurser och verkliga åtgärder istället för byråkrati. De som vill ha saker gjorda, men skriker högt när det hör ordet skatt, måste vara beredda att skära i byråkratin.

Framför allt måste vi alla vara beredda att rannsaka oss själva och tänka nytt. Alla som anställer folk behöver fundera mer på vilka kvalifikationer som är viktiga och inte bara satsa på folk som de känner sedan tidigare.

Självklart vill vi att de som kommer hit ska lära sig svenska, men många av oss svenskar talar allt mer engelska i vardagen. Så just svenska språket kanske inte är så viktigt för att klara att arbeta. Eller?

På 1960-talet arbetade jag i en fabrik med 80 procent invandrad personal. De lärde sig blixtsnabbt svenska på jobbet och blev vänner med de 20 procenten infödda svenskar. Vi jobbade bra ihop.

Våga ta till vara nyinflyttades kunskap!

Framför allt måste vi ge ett större ansvar och mer resurser till civilsamhället. Det är när vi vanliga svenskar lär känna vanliga invandrare på jobbet och fritiden som det händer något – inte på grund av vackra ord från politiker och byråkrater.

Både de som kommer hit och vi som bott här länge måste sluta isolera oss. Det är lättare för nyanlända med oacceptabla värderingar och kriminellt beteende att förstå vad som gäller i Sverige om reglerna förmedlas av vänner än av poliser och byråkrater.

Låt oss alla skaffa oss fler vänner, som inte är precis som vi. Låt oss träffas i föreningslivet.

Lars Edqvist